|
Tab.6
Vid 16 års ålder år 1845 började han sedan att arbeta som en fullvärdig gruvarbetare under sin fars ledning i Lilla Långgruvan vid Dalkarlsberget. Gruvbolagets förvaltare ansåg år 1853 att hans arbetsförmåga och hushålllan var god samt att hans levnadssätt var gott. År 1853 arbetade han fortfarande i Lilla Långgruvan, men delvis också som gruvfogde i en den nyfunna Vikersgårdsgruvan i Vikersvik, där hans yngre bror Lars senare skulle bli en mångårig gruvfogde. Redan 1852 skall han ha flyttat hemifrån till sin äldre bror Jan Erik i Kärnagården. År 1854 flyttade han sedan till Ingelshyttan i Lindes socken. Där arbetade han som gruvfogde vid Tvillinggruvan, Mossgruvan och Ingelsgruvan, vilka gruvor till större delen ägdes av Dalkarlshytte bruk utanför Lindesberg. Gustaf gifte sig 1856-10-17 i Lindesberg med bergsmansdottern Stina Maja Persdotter från Ingelshyttan, Lindes socken, f.1834-10-11 som dotter till bergsmannen Per Andersson och Clara Andersdotter i Västra Löa, Ramsbergs socken, d 1907-02-13 i Stripa, Guldsmedshyttan. Lyckan blev dock kortvarig för de nygifta. Lördagen
den 24 januari 1857 var Gustaf nere till Dalkarlshytte bruk för att
på kontoret hämta ut en större penningsumma. Därefter
begav han sig in till Lindesberg för att göra diverse uppköp
av matvaror och spirituosa. I staden hade han också besökt
Gästgivaregårdens utskänkningsrum. Han skall ha lämnat
Gästgivaregården vid skymningen och troligen begivit sig till
änkan Behms gård där han hade sin häst och släde
med alla inköp. Straxt efter klockan 10 på kvällen fick
gårdsägaren Jan Eric Jansson i stadens norra del se Gustaf
i kraftigt berusat tillstånd komma åkande in på hans
gård. Han försökte då förmå honom att
stanna kvar hos honom över natten, men Gustaf svarade inte utan gav
hästen ett piskrapp och innan vittnet hann hejda hästen fortsatte
Gustaf resan i starkt galopp åt stadens norra tull. En knapp timma
senare upptäcktes hans häst med förspänd släde
utanför änkan Behms gård. Gustaf var dock försvunnen.
Trots noggranna efterspaningar lyckades man då inte återfinna
honom. En litet rättsligt efterspel fick händelsen genom att
bergsmannen Anders Aronsson från Fornaboda hade tagit en säck
med torrfisk från släden när den återkommit till
staden. Han hade dock inget att göra med Gustafs försvinnande.
För stölden fick han dock ett kännbart straff, nämligen
att böta det stulnas tredubbla värde med 15 riksdaler Banco
och dessutom avtjäna två månaders straffarbete på
fästning samt betala till Gustafs änka och vittnena sammanlagt
4 riksdaler och 32 skilling Banco. Han dömdes även för
Sabbatsbrott och fylleri för vilket böter utdömdes till
6 riksdaler och 32 skilling Banco. Den 25 maj 1857 fann några fiskare i ån mellan Lindessjön och Råsvalen vid de så kallade Bottnarna liket efter en mansperson som snart identifierades som den försvunne Gustaf Dahlin. Händelsen blev till och med uppmärksammad med en notis i Nerikes Nya Allehanda den 3 juni. Stadsläkaren C. Barthelson fick nu till uppgift att obducera kroppen. Den utförliga rapporten från den 6 juni berättar bland annat att han var iklädd de kläder som han haft på sig vid sitt försvinnande. Ingenting saknades, men plånboken var tom. Han hade bland annat varit iklädd en bomullsskjorta och svarta ullstrumpor med vita fötter och grå strumpeband samt en vit yllehalsduk lindad kring halsen. Hans längd uppgavs vara medelmåttig, men att hans kroppsbyggnad var grov samt att huvudet var bevuxet med ljusbrunt hår. Händerna var knutna och mellan fingrarna påträffades sandgrus. Inget säkert kunde sägas om hur han hade dött. Visserligen fanns det på pannan spår efter våldsam behandling, men att de troligen berodde på någon stöt han fått under det rusiga tillstånd han befunnit sig i. Troligen hade han i sitt starkt berusade tillstånd fallit av släden när han passerade Lindesån på sin vådliga hemfärd. Det verkar dock som om det bland folk talades om att han i själva verket blivit mördad, vilket bland annat hans gamle lärare Lars Jansson skriver i sina anteckningsböcker. För detta talar ju också att hans plånbok var tom, vilket den i och för sig kunde ha varit då han gjort en hel del inköp i Lindesberg. Rådhusrätten beslutade den 15 juni att Gustaf skulle få begravas på ett med hans stånd och villkor passande och anständigt sätt. Han begravdes så dagen därefter på kyrkogården i Lindesberg. Den 20 juni framfödde så änkan Stina Maja den avlidnes son. Efter Gustafs död flyttade Stina Maja till sin styvfader bergsmannen Anders Larsson i Ingelshyttan. Hon flyttade sedan år 1862 med hans familj till Norra Hammarskogen i Guldsmedhyttan. Stina Maja födde efter Gustafs död tre oäkta barn som också kallade sig Dahlin: Carolina Dahlin f.1858-10-28, d.1869-08-14, Per Viktor Dahlin f.1864-06-02, d.1923-09-27 och Emma Christina Dahlin f.1873-02-07, d.1950-01-12. Barn:
|