Tab.79
Lars
Jansson Dahlin (son av Jan Andersson, tab.1),
f.1811-05-31 i Hyttbackatorpet, Skrekarhyttan, Nora socken, d.1860-04-18
vid en en gruvolycka i Nya Flintgruvan, Dalkarlsberg. År 1828 började
han arbeta som fullvärdig gruvarbetare i Lilla Långgruvan,
där brodern Eric var gruvfogde. Lars fortsatte att arbeta i Lilla
Långgruvan några år. År 1831 började han
istället att arbeta i Västra Rymningsgruvan. Han gifte sig 1832-12-16
i Nora kyrka med sin arbetskamrat i Västra Rymningsgruvan, änkan
Stina Larsdotter, f.1798-12-04 som dotter till skjutaren Lars Olofsson
och Margareta Nilsdotter vid Nordmarks gruvor, Nordmarks socken, d.1878-10-29
av ålderdomssvaghet i Kullatorp, Dalkarlsberg. Stina hade fyra barn
med sig från sitt förra äktenskap med konstvaktaren och
gruvfogden Eric Ersson, f.1794-09-15 på Dalkarlshytte ägor,
Nora socken, d.1828-08-19 när han efter sin dotters barnsöl
gått ner berusad i Kringlan och fallit från stegen och slagit
ihjäl sig: Carolina Ersdotter f.1819-05-02, d.1895-11-17 i Kullatorp,
Dalkarlsberg, Lars Ersson f.1820-05-25, Anders Ersson Dahlin f.1825-03-24
d.1907-05-13 på ålderdomshemmet i Gamla Viker och Brita
Stina Ersdotter f.1828-08-17, d.1891-07-15 i Lustigkrog, Dalkarlshytte
ägor. Stina hade även med sig Eric Erssons son i sitt första
äktenskap med Anna Andersdotter f.1790-09-26 i Färnebo socken,
d.1817-09-03 av nedfallande bergskuta i Vretgruvan, Dalkarlsberg: Eric
Ericsson f.1815-10-22, d.1884-01-01 i Eric Abramstorp, Dalkarlsberg. Liksom
Lars´ styvson Anders antog också styvdottern Brita Stinas oäkta
son Lars Erik, f.1857-12-17, d.1880-10-29, släktnamnet Dahlin. Från
denne Lars Erik Dahlin finns det idag en stor grupp ättlingar som
fortfarande kallar sig Dahlin. Hennes andra oäkta son Anders Gustaf,
f.1852-11-14, d.1905, antog släktnamnet Dalgren.
Efter
giftermålet flyttade Lars in i Stinas rum i Kasern i Dalkarlsberg,
men från 1834 arrenderade de det av gruvbolaget ägda Lars Jönstorpet
i Dalkarlshyttan. År 1833 arbetade Lars delvis som gruvfogde i Vilaregruvan
som ligger straxt öster om Dalkarlsberg. Året därefter
blev han gruvfogde i Lilla Ågruvan i Dalkarlsberg. Den 30 mars 1835
svor han sedan med handen på boken den vanliga gruvfogdeeden inför
Bergstingsrätten i Nora tingshus, varefter han erhöll den tryckta
gruvfogdeinstruktionen. Efter att Lilla Ågruvan övergivits
blev han år 1836 gruvfogde i Nya Flintgruvan, där han dock
inte blev långvarig. Våren 1838 blev han vid gruvarbetet skadad
i ena ögat, kanske vid en misslyckad laddning av ett borrhål.
Året därefter arbetade han istället som vanlig gruvarbetare
tillsammans med hustrun i Östra Rymningsgruvans schakt. Endast en
kortare tid fungerade han som gruvfogde under sänkningsarbetet under
det året. Därefter arbetade Lars och Stina som gruvarbetare
i en rad olika gruvor i Dalkarlsberg, bland annat hos brodern Eric i Lilla
Långgruvan. Gruvbolagets förvaltare bedömde år 1853
att Lars hade en god arbetsförmåga men att hans hushållan
var medelmåttig samt att hans levnadssätt var ostadigt. I gruvbolagets
räkenskapsböcker kan man också se att Lars liksom de flesta
andra gruvarbetare nyttjade både tobak och brännvin. Husförhörslängderna
förtäljer att både Lars och Stina läste någorlunda.
Lars var även skrivkunnig. I en psalmbok som nu tillhör en ättling
till hans dotter Christina har han ett flertal gånger skrivit Lars
Jansson, alltså utan att använda sitt släktnamn.
Det är okänt hur Lars blev dödad. Eftersom han arbetade
i Nya Flintgruvan är det troligt att olyckan skedde där. Gruvbolaget
beskostade själva begravningen, men någon särskild ersättning
till änkan betalades aldrig ut varför det är möjligt
att olyckan kanske var självförvållad. Ett något
kusligt sammanträffande är att Lars den 19 januari 1860 lånade
J.O. Wallins "Dödens ängel" från Dalkarlsbergs
läsebibliotek.
Vid 1860-talets mitt flyttade Stina från Lars Jönstorpet/Benåsen
till dottern Carolina Ersdotter och hennes make Anders Dahlqvist i Kullatorp,
Dalkarlsberg.
Barn:
Christina Larsdotter Dahlin, f.1833-02-02 i Kasern, Dalkarlsberg,
d.1901-06-02 i Västermo socken, Södermanland. Hon blev inskriven
i Dalkarlsbergs skola 1838, varifrån hon sedan slutade i maj 1845.
Christina var lam i fötterna redan i unga år, möjligen
efter någon barnsjukdom. Hon gifte sig dock 1857-03-14 med gruvarbetaren
Erland Berggren, f.1832-12-29 i Nora socken, d.1870-05-09 av lunginflammation
i Benåsen, Dalkarlsberg. Erland tog över Lars Jönstorpet/Benåsen
i Dalkarlshyttan efter sin svärmor vid 1860-talets mitt. Han arbetade
som gruvfogde i Schleswigorten och Nya Flintgruvan 1865-1868. Christina
hade en oäkta son före giftermålet: Lars Erik Berggren
f.1856-02-28, d.1907-05-05 i Örebro. Christina och Erland hade sex
barn: Christina Carolina Berggren f.1858-08-12, Per Johan Berggren
f.1861-01-24, d.1878-06-01 i en gruvolycka i Dalkarlsberg, Karl Gustaf
Berggren f.1863-05-30, Adolf Berggren f.1866-03-19, d.1867-04-30,
Adolf Berggren f.1868-03-07, d.1868-09-08 och Hilda Maria Berggren
f.1869-07-10. Även efter makens död fick Kristina ett oäkta
barn: Anna Emilia Berggren f.1875-04-15, d.1959-03-15.
Jan Erik (Janne) Dahlin, f.1835-09-21, d.1866-04-12. (se tab.80)
Anna
Margareta (Greta) Larsdotter Dahlin,
f.1838-05-05 i Lars Jönstorp, Dalkarlshyttan, d.1895-03-01 i Seattle,
Washington. Hon blev inskriven vid Dalkarlsbergs skola 1844-03-01, varifrån
hon sedan slutade vårterminen 1851. Hon flyttade hemifrån
hösten 1855 och började arbeta som piga hos övergruvfogden
C.F. Wahlstén i Dalkarlshyttan. Redan hösten därpå
flyttade hon hem till föräldrarna. Hösten 1857 flyttade
hon åter hemifrån. Denna gång arbetade hon som piga
hos bergsmannen Petter Jansson i Skrekarhyttan. Hösten 1859 flyttade
hon vidare till handlanden Lars Adolf Helander i Nora stad. Där stannade
hon som piga endast ett år. Från hösten 1860 började
hon arbeta som piga hos handlanden Georg Zetterlindh i Nora stad. Hon
gifte sig 1861-11-17 i Nora kyrka med Petter Persson, f.1832-07-07
i Kortforstorp, Karlskoga socken, d.1898-04-26 i Rossland, British Columbia,
Canada. Efter giftermålet bodde de på Nya Pershytte ägor,
men redan 1863 flyttade de till Östra Sjölundstorp på
Gamla Pershytte ägor. Petter började samma år att arbeta
som spelstyrare vid Övre fältet i Pershyttan. Som sådan
stannade han fram till och med år 1876. Därefter arbetade han
bland annat med byggnadsarbeten vid Pershytte gruvfält. Greta födde
tolv barn, varav endast åtta uppnådde vuxen ålder: Hilma
Clementina Pettersson f.1862-12-03, d. i DuBois, Pennsylvania, Anna
Alexandra Pettersson f.1864-09-26, d.1932/33 i Seattle, Washington,
Augusta Teresia Pettersson f.1867-02-19, d.1933-02-17
i Spokane, Washington, Johan Hjalmar Pettersson f.1869-07-25,
d.1936-11-28 i DuBois, Pennsylvania, Leonard Pettersson f.1872-02-15,
d.1920-05-01 i Goldfield, Nevada, en dödfödd dotter f.1874-03-16,
en dödfödd son f.1875-04-07, Henning Pettersson
f.1875-04-07, d.1876-05-01, Karl Gustaf (Charles)
Pettersson f.1876-05-04, d.1906-06-13 i sviterna efter en gruvolycka
i Strathmore mine i Greenwood, British Columbia, Canada, Alma
Maria Pettersson f.1879-05-17, d.1962-01-22 i Seattle, Washington
och Gerda Karolina Pettersson f.1882-06-20, d.1940-talet
i Seattle, Washington. År 1889 beslutade Greta och Petter att de
skulle emigrera till U.S.A. Troligen på uppmaning av de redan utvandrade
barnen: Hilma tidigt 1880-tal, Augusta den 26 mars 1886, Leonard den 1
april 1887 samt Anna och Johan våren 1888. Petter arbetade sin sista
arbetsdag i Sverige den 8 juni 1889. Den 14 juni lämnade de tillsammans
med de tre yngsta barnen Göteborgs hamn med ångfartyget Romeo.
Framme i Hull, England fick de gå på tåget som tog dem
till Liverpool för att fortsätta på ett större fartyg
till New York. Slutdestination var Daguscahonda i Pennsylvania, där
de flesta av de äldre barnen bodde. I U.S.A. tycks Greta ha börjat
använda Anna som tilltalsnamn. Familjen flyttade snart vidare till
Rossland i British Columbia, Canada där sonen Leonard arbetade som
gruvarbetare. Leonard flyttade senare vidare till Nevada där han
skall ha blivit framgångsrik guldgrävare. I Rossland arbetade
Petter som verktygsmakare vid gruvorna. Redan före Petters död
flyttade Anna Greta till sina döttrar Annas och Almas familjer i
Seattle, Washington. Anna Greta är begravd på Lakeview Cemetery
i Seattle, Washington. Petter är begravd i Rossland, British Columbia.
Maria Ulrika (Mary) Larsdotter Dahlin, f.1841-12-28 i Lars Jönstorp, Dalkarlshyttan, d.1893-04-29 av skottskador i Seattle, Washington. Hon blev inskriven vid Dalkarlsbergs skola 1848-03-15, varifrån hon sedan slutade vårterminen 1853. Hon flyttade hösten 1862 från föräldrahemmet i Dalkarlshyttan tillsammans med kusinen Sabina Dahlin till Källtorps herrgård i Gräve socken, Närke. Där arbetade de sedan som pigor. År 1865 flyttade hon vidare till Fellingsbro socken. Antagligen arbetade hon sedan som piga på en rad olika platser, sist i Nora stad. 1869-05-21 lämnade hon dock Göteborgs hamn och Sverige med ångfartyget Hero som gick till Hull, England. Därifrån åkte hon troligen tåg till Liverpool där hon fick gå på ett större fartyg som tog henne till New York. I U.S.A. började hon kalla sig Mary. I Sverige tycks hon dock ha använt Ulrika som tilltalsnamn. I det nya landet gifte hon sig med en annan svensk emigrant, Gustaf (Gus) Johnson, f.1841, d.1881 av ett fallande träd i Seattle, Washington. De skall först ha bott en kort tid i Illinois. Därefter bodde de två år i San Francisco, där Gus försörjde sig som skomakare. Omkring 1873 skall de ha flyttat vidare till Seattle i Washington. Där blev de ägare av ansenliga landområden och fastigheter i staden benämnd Jansen´s addition och skogsområden i Kitsap county. De bodde själva i ett litet timmerhus på Madison Street nära en kraftstation. Efter makens död anställde Mary år 1885 en trädgårdsmästare vid namn Nels Antone Sandborn. Han var också en svensk emigrant, som troligen såg Mary som ett ekonomiskt gott giftermål. De började snart leva tillsammans som man och hustru, men Mary tycks hela tiden ha skjutit upp ett eventuellt giftermål. År 1893 blev Mary bekant med en nyinflyttad ung och vacker bokhållare vid namn Frank KcKinley. Mary blev förälskad i denne Frank, varför hon försökte få Nels att lämna hennes hem. Hon erbjöd honom en summa pengar, men han vägrade. Fredagen den 29 april 1893 hade de ett gräl och Nels lämnade hemmet och drack sig berusad. Då fick han höra att Mary hade tänkt gifta sig med Frank. Han var nu förtvivlad och återvände till hemmet sent på kvällen eller tidigt på lördagsmorgonen. Där sköt han Mary genom huvudet och begick straxt därefter självmord med samma 38-kalibers revolver. Deras kroppar påträffades på lördagseftermiddagen av en vän till Mary. Nels satt på en soffa med huvudet lutat mot väggen och revolvern fortfarande i handen. Mary låg tvärs över sin säng med ett kulhål bakom sitt vänstra öra. I Nels rockficka hittades två brev som var adresserade till allmänheten och som också publicerades i Seattle Press Times 1893-05-01. Där förklarade han att det var Frank McKinley som genom att försöka utmanövrera honom från Mary drivit honom till detta hemska brott. Detta svartsjukedrama blev förstasidesnyhet i traktens tidningar där man kunde läsa rubriker som "A Jealous Lover Slays His Mistress and Himself", "They Died Together" och "The Old Log House on Madison Street - The Scene of a Double Tragedy". Tidningarna beskrev henne som en rik pionjärsänka och att hon var mycket kraftig och vägde omkring 90 kg samt att hon direkt inte hade varit vacker. Begravningsceremonin hölls 1893-05-01 i the Chapel of Booney & Stewart i Seattle. Förutom många vänner var en stor skara nyfikna närvarande. Marys egendom värderades i tidningarna till omkring $ 100.000, vilket var en mycket stor summa. Till dödsboets förvaltare utsågs Christian Hoffmeister, som var gift med Marys systerdotter Anna Pettersson. Då Mary inte hade några barn skulle hennes tillgångar delas mellan hennes hel- och halvsyskon samt syskonbarn, både i Sverige och Amerika. Uppenbarligen lyckades dock denne Mr. Hoffmeister lura släktingarna i Sverige så att han själv kunde lägga beslag på större delen av arvet.